Exercis makes me happy.

Jag har alltid varit lite av en periodare när det kommer till träning. Massor ibland och inget alls. Och under perioderna då jag tränar och inte tränar så är jag två helt olika människor.

Nu när jag inte har kunnat träna på sex veckor har jag märkt en enorm förändring på mitt humör. Jag har varit tröttare, deppigare och inte alls samma glada, positiva lisa som jag normalt är. Självfallet har vi alla sämre dagar, men överlag så har mitt humör sjunkit under min tränings-fria period. Det handlar inte om vikt eller något sådant. Självfallet mår man ofta dåligt om man går upp mycket i vikt. Men här har det enbart handlat om att inte träna.

När jag tränar är jag en mycket trevligare, gladare och lyckligare människa.

Träningen får mig att må bra som jag är. Självfallet nojjar jag över min kropp, jag är inte mer än en människa. Men när jag tränar så kommer det ofta i andra hand. Fokuset hamnar på att må bra, på att strärka min kropp med bra kost och bra träning. På att ta hand om mig.

Jag älskar helt enkelt livet mer när jag tränar, och det tackar jag gudarna för, det är en oerhörd motivation till att träna och jag tror att det nästan är så för alla. Bara man får in vanan så märken man snabbt hur stor skillnad träningen gör i ens liv.