Ibland när jag springer(dör vad länge det är sedan sist) eller tränar, så kan jag känna, att jäklar vad det här är trist. Och typ, nä, jag pallar faktiskt inte. Det kan vara så sedan steg ett eller på åttonde kilometern. Vet ni vad jag gör då? Då försöker jag antingen lite till. Försöker att pressa mig. Men blir det inte roligare än så, om det hela blir en jäkla pina. Då tänker jag att whatever, slutar springa och går hem. För mig är det ingen ide att träna om jag inte tycker att det är kul för då kan jag heller inte köra hårt.
Då är det bättre att för mig gå hem och ladda för ett bättre pass, kanske vila från träningen några dagar för att få tillbaka suget och då kunna ge järnet. Ibland om peppet försvinner måste jag vila ett tag för att hitta det igen.
Hur gör ni när eran träningshjärna stretar emot?
Brukar också göra samma sak. Vill jag inte springa så behöver jag inte. Däremot brukar jag fråga mig själv en extra gång varför jag är ute och vad mina mål är. Oftast hjälper det men gör det inte det så går jag. Att träna ska vara kul :)
SvaraRadera