det finaste jag har
det kanske är min mamma
det finns perioder då vi inte klarar av varandra
då vi går varandra på nerverna av tilltal
klarar-inte-av-varandra
men sedan så finns det perioder som de här
då det känns som att mamma är den enda som förstår mig
den enda som jag kan prata med, som förstår
som jag kan säga precis hur jag känner till
utan krydd, utan att undangömma
utan blickar som dömer
det finns bara förståelse bakom hennes ögon
hon behöver inte säga vad som är rätt
vad som är fel
bara finnas där
och det gör hon alltid
men bara när jag vill
jag orkar inte prata med vänner
orkar inte sitta själv med mina tankar
jag vill bara höra mammas röst,
för då vet jag att även om allt inte är bra nu
så blir det bra igen
även om jag känner mig tom idag,
så kommer det att komma en dag då jag känner mig hög på livet igen
<3
SvaraRadera