bantning gör en inte lycklig

sedan jag var tretton år har jag bantat
sju år, nästan halva mitt liv, mitt tonår, mitt vuxna liv

och det har varit så ovärt det,
istället för göra mig lyckligare,
har det tagit så många år av mitt liv

jag har missat så mycket, jag har missat så många viktiga delar av mitt liv. saker som jag har missat för att allt jag har kunnat tänka på har varit hur jag ser ut och vad jag ska tränar och hur jag ska äta. jag har skippat fester för att jag känt mig tjock, mått dåligt på resor för att jag inte känt mig nog snygg, inte känt mig värd någonting

bantning är inte en grund för att må bra,
man kan må bättre av att banta ett tag,
men det slutar nästan alltid med att man mår sämre i slutändan

det viktiga här i livet är inte att vara så jävla snygg

det viktiga är att vara lycklig och det blir man inte av en tajtare kropp eller tio kilo minus på vågen, det blir man av att acceptera sig själv fastän man aldrig kommer att vara varken snyggast eller bäst på allt

man kan träna, äta rätt och må bättre av att förvandra några kilo fett till muskler, man kan må så otroligt mycket bättre av det, men lyckan det sitter i hjärnan, och det är den som man måste träna för att lära sig att älska livet.