som en sten som krossar alla fönster, river ner ens glashus

och man förstår ingenting
allting blir så orelevant
det där som alltid är så viktigt, livet, vardagen
det blir som ingenting, det bara försvinner
och man förstår lite, att alla ens små små problem
de är inte viktiga längre, de är bara en liten del i en lång kedja
det viktigaste det är inte vad vi äger, vad vi gör
det är människorna som vi älskar
människorna som får oss att må bra, människorna som vi bryr oss om.
att ge och att ta kärlek.
det viktigaste, det är att alla mår bra.
alla som vi älskar
allt annat kommer i andra hand
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar